VINTERHIMMEL - BODASVITEN 1
När Hedda färdas från Stockholm mot hembygden för att ta ett sista farväl av sin pappa bråkar livets stora frågor med henne. Hemma väntar mamma med en lång lista på allt som behöver tas itu med. För ett ögonblick bär de sorgen tillsammans, men snart är de tillbaka i sin välbekanta otakt.
När Hedda börjar ordna pappans efterlämnade böcker och anteckningar upptäcker hon sidor av honom som hon aldrig riktigt känt. Men mamma vill inte bemöta hennes frågor. I sökandet efter svar börjar Hedda rikta blicken mot himlen. Vad var det hennes pappa hade funnit som gav honom ro, och kunde det bära henne också?
Samtidigt finns Henning, snickaren som arbetar med mammans senaste projekt. Han ställer raka frågor och väntar på svar. Det provocerar Hedda, men får henne också att börja berätta. I hans sällskap blir tystnaden inte obekväm, och hon kommer på sig själv med att längta efter nästa möte.
I barndomsidyllen ryms både spirande kärlek och minnen som fortfarande ömmar. Och ju närmare Hedda kommer människorna här, desto svårare blir det att låta allt fortsätta som förut.
Vinterhimmel är en roman om banden mellan föräldrar och barn, om tro och längtan efter att hitta hem på riktigt.
UR BOKEN
Timmarna går och jag glömmer alldeles bort att äta lunch. Jag förtecknar allt noggrant i en excelfil på datorn och dammar och torkar rent. I vissa böcker trillar det ut lösa papper med små kommentarer, citat eller hälsningar från vänner som gett honom boken. Allt väcker frågor och jag avskyr att jag inte kan ställa dem. Varför gjorde vi inte detta när han levde? Varför gör man bara sådant här när någon dör? Jag tänker att ingen tid är en bra tid att förlora en förälder, men det här var verkligen en dum tid.
När man som litet barn är frågvis och nyfiken på allt ens förälder gör är man för liten för att förstå, sedan under tonåren när föräldrarna försöker föra vidare sina lärdomar är man för dum för att lyssna. Under ungdomsåren är man för självupptagen för att fråga och sedan när man själv tar klivet in i vuxenvärlden är man så uppfylld av allt man själv lär sig att man tror man vet allt. Men det är nu, precis nu där jag befinner mig, som man likt det lilla barnet vill ställa nyfikna frågor igen. När man inser att livet inte är som man trodde och polletten äntligen trillar ner, att en generation faktiskt levt och gått igenom samma saker före mig. Man ser med perspektiv på sin egen barndom och med beundran på sina föräldrar och vad de åstadkommit. Precis där rycktes han ifrån mig. Och mamma, hon vill ju inte svara på mina frågor.
En ambitiös och kanske omöjlig plan formas i mig. Om jag skulle läsa samma böcker som formade pappa skulle det kanske kunna vara ett sätt att fortsätta umgås med honom. Ett sätt att ställa alla mina frågor, genom böckerna som han värdesatte så högt. De mest trådslitna och tummade böckerna borde vara en bra början.
OM FÖRFATTAREN
Anna Karlsson är författare och förlagsredaktör och bor i Örebro med sin man och deras tre barn. Hon har tidigare skrivit tre romaner i en bokserie för tonåringar. Med Vinterhimmel, den första delen i Bodasviten, tar hon nu med läsarna till Dalarna, där hon själv har sina rötter. 
